Vinter i trädgården, oljemålning efter blyertsskiss.

Stipendier:
Under 2020-22 har jag tilldelats fyra stipendier:
Konstnärsnämndens krisstipendium 2 och 3, Region Dalarnas hemmaresidens samt Region Dalarnas Stärkande insatser för egen yrkesverksamhet.
Tidigare bla: Villa San Michele, Capri, arbetsvistelse.

-Följ mig på Facebook: Anders Ståhl, och på Instagram: anders_stahl_art.

-Ateljébesök, vänligen ring 070-6370668, eller e-post. Spontanbesök undanbedes.


Recension Dala-Demokraten 12 februari 2022:

Anders Ståhl utforskar vyer, paletter och ögonblick

Konstnären Anders Ståhls utställning i kulturhuset i Leksand är en uppvisning i ett ihärdigt utforskande av vyer, paletter, ögonblick.
Det här är en recension. Analys och värderingar är skribentens egna.

Impressionisten Anders Ståhl ställer ut på kulturhuset i Leksand. Ja, jag skriver impressionisten, för stora delar av Ståhls produktion är uppbyggd kring impressionen, det flyktiga som står i motsats till det välregisserade.
Dessutom identifierar sig konstnären med det senare 1800-talets friluftsmåleri, ofta bedrivet i natursköna miljöer i Sydeuropa, såsom de svenska konstnärernas oas Grez-sur-Loing. Inom genren står intrycken i stunden i fokus, det skiftande landskapet, naturens dramatik.
Den nya stilen stod i stark kontrast till århundradets idealiserade landskap från den så kallade Düsseldorfskolan, med mörka scener som kunde föreställa bergskedjor i storm, brutalt flödande vattenfall och romantiska bilder av bönder i arbete.

Denna stilriktning representerades av ett sorts etablissemang, där konstakademier och gallerister höll fast vid det gamla, medan en ny generation unga konstnärer ville omstörta vad de ansåg vara stelbenta normer och ett konstlat sätt att måla.

Impressionisternas ljusa paletter, vilja att skildra det som händer här och nu, konkret folkliv och natur kan med vår tids ögon betraktas som en försiktig revolt, men den fick sannerligen stort genomslag i sin tid.
Jag ska börja med att säga att Anders Ståhls produktion är imponerande. 300-talet verk, varav en stor del utgörs av hans karaktäristiska oljor målade under bar himmel.
Friluftsmåleriets villkor går som en röd tråd genom utställningen, med montage av uppställda stafflier och konstnärens verktyg i små montrar utspridda över rummet.
Källarlokalen i Leksands kulturhus är inte den lättaste att arbeta med som utställningslokal för samtidskonst, men indelad med små mellanväggar skapas en ny planlösning med möjlighet att ge varje indelat rum en egen karaktär.
Konstnären hymlar inte med sina inspirationskällor, de finns öppet redovisade i en introduktion till utställningen som möter besökaren då hen kliver in i lokalen.
Enligt min åsikt är Ståhl allra bäst då han fokuserar på att fånga ljuset och hänger sig fullt ut åt de flyktiga intrycken.
En av målningarna har också döpts till ”Hommage till Monet” och är en parafras på den franske konstnärens ”Kvinna med parasoll”.

Jag uppskattar den ärligheten, som kan ställas i relation till andra samtida konstnärer där det stundtals finns tydliga influenser från den moderna rörelse som inleddes på allvar under 1920-talet men där denna starka inspiration är mer dunkel.
Med det sagt, så är mitt syfte här inte att säga att alla konstnärer måste redovisa sina inspirationskällor in i minsta detalj, betraktaren måste få sin chans att göra en egen bedömning.
Enligt min åsikt är Ståhl allra bäst då han fokuserar på att fånga ljuset och hänger sig fullt ut åt de flyktiga intrycken. Små målningar med silhuetter av ett torn i fjärran, målade i en sparsmakad färgskala i blå och rosa där himmel och förgrund smälter samman i en sömlös förening.

Salongshängning med ett gytter av målningar i äldre förgyllda ramar.
De rena kulörer som är typiska för den impressionistiska stilen kommer som mest till sin rätt i enkelheten, den lilla trädgården, grova penseldrag som bildar björkar inbäddade i ett sublimt ljusspel. En målning av en industribyggnad med rykande skorsten bryter av mot alla landskap.
Impressionisterna flydde de urbana miljöerna för ett liv i det gröna, men kanske skulle Ståhl våga sig på fler sådana motiv utanför det natursköna och lantliga? Enkelt uttryckt kan sägas att där konstnären hittar sin egen syn och tolkning av den plats han ställs inför, där glänser han i sin hantverksskicklighet.
Det finns en rebellisk ådra i presentationen. Att välja att visa upp sina verk i tjocka förgyllda ramar i en gyttrig hängning med inspiration från de franska konstsalongerna, kan visserligen finna vissa paralleller i det renoverade Nationalmuseums ryska hängning, men är annars mycket sällsynt i samtidskonstens sammanhang.

De tidiga målningarna från ungdomsåren som ställs ut är charmiga i sitt sökande uttryck, medan erfarenheten speglas i de senare, mer tekniskt avancerade verken.
Ibland kan jag dock känna att de entusiastiska presentationerna av verken och de utställda montrarna med redskap känns som överflödig information, att de egna intrycken får mindre plats till förmån för vad konstnären vill att jag som betraktare ska vara uppmärksam på.
Jag tror att utställningen hade klarat sig utan dessa, även om de onekligen är en pedagogisk påminnelse om hantverkets villkor. Trots allt är ju Anders Ståhls utställning en uppvisning i ett ihärdigt utforskande av vyer, paletter, ögonblick.
//Hedvig Mol


Visitors from outside Sweden: If you need any further details please contact me by e-mail: anders@artofnature.se. Thank you! All images/alla bilder: copyright Anders Ståhl.